Vill du bli missförstådd: säg ett ord! Vill du åstadkomma kaos: formulera en hel mening! Har du krig och katastrof i bakhuvudet: håll ett tal!

I fem år har jag vridit och vänt på orden här i Mao’s lilla blåa och det enda jag har åstadkommit är en salig röra på detta vårt gemensamma jordklot. Visst trodde jag att mina verbala saltomortaler och sanslösa sanningar något lite kunde rubba åtminstone några inre cirklar, men att resultatet skulle bli en sån här katastrofal soppa överträffade nog alla mina vildaste förväntningar. Krig, kriser, sabotage, smutskastning, våldsamheter i kvadrat – you name it, det är tydligen mitt fel alltsammans. Jag visste förvisso att man kan koka soppa på en spik men jag äger faktiskt ingen spik alls, bara en skruv och den är dessutom väldigt lös. Men det tycks fungera i alla fall. Fungera åt fel håll, alltså. Jag ville ju egentligen bara vara lite smålustig och småsmart men resultatet blev megatragiskt och helkorkat. Skulle jag haft förstånd att INTE starta bloggen 2019 hade vi troligen undsluppit både covid, krig och Trump. Nu får vi dras med dem, och mycket annat liknande elände, i en halv evighet. Men lyckligtvis bara i en halv. Nu bullrar djävulens skratt – illvilligt och ironiskt, ansträngt och grymt, men i evigheten ekar helgonens (våra) skratt – lycksaligt och hjärtligt, smittande och kärleksfullt. Allt hänger på orden vi spottar eller smeker fram: tänk efter före.